NEON GIRL

Fredag/lördag.

Neongrön tröja med blåglittrig kant. Regn. Silverringen på mitt finger igen.

Igår åkte jag till Sthlm över dan, hämtade min ring på vandrarhemmet (finally!) och lät den återfå sin plats på fingret. Åt lunch med mig själv och försökte studera, nu är det bara 30 sidor kvar i boken, men gosh vad tung läsning det är! Vid två var jag till psykologen, mycket givande, en fin stund vecka 46 helt enkelt. Efter det tog jag tåget till Uppsala. köpte lite grejer åt min käre mor och hittade även en cool tröja för 65 spänn på Myrornas. NICE. Mötte upp Frida och käkade våra alltid lika sallader (min är alltid couscous, fetaost, gröna keson, soltorkade tomater och avocado), har saknat min lilla F! Frida packade lite och sen följde jag med henne till hennes hemstad Sala. Väl där åkte vi till hennes kompis och jag fick träffa några av hennes gamla vänner. Kex och frukt och prat, mysigt. Huset kompisen bodde i var fantastiskt! Vid 10-11 tiden drog vi hem till Frida och jag fick träffa hennes familj för första gången. Vi kikade på Björn Gustavsson tills vi somnade skrattandes.

Idag drog jag ganska tidigt från Sala, väntade i Uppsala en timme och tog sen tåget hem. Ont i axeln som fan och PMS så det bara skriker om det. Så jag rekommenderar ett avstånd på 100 meter den närmaste veckan, för jag bits! Nu ska jag läsa de sista sidorna och börja med uppgifterna till kursen. Puh

Bröstrapport : Det var växtvärk! Jag jublar över att helt plötsligt växt ur min top. Jag har nu officiellt bröst!

Nubbly.

N U B

JAG LEVER MIN CHANS

En kommentar fick mig att tänka.

Jag har tagit min chans. Jag har skapat min chans. Min chans att bli den jag vill vara. Jag är den jag vill vara. Det finns dagar när jag önskar jag vore någon annan. Men jag har gjort ett val, för länge sen, att kämpa för att acceptera mig själv för den jag är och jobba bort de beteénden som skadar mig själv, som är destruktiva. I torsdags hos min psykolog så såg jag exakt, hur jävla långt jag kommit. Jag sa till henne, att ”de dagar jag mår som sämst nuförtiden, så mådde jag varenda eviga dag för ett halvår sen och före det.” Jag vaknade varje morgon till den känslan, den känslan jag knappt står ut en sekund med nu, för den är verkligen så sjukligt svart och dödande.

I två års tid har jag föraktat mig själv, hatat mig själv, kastat allt skit på mig själv, sagt att jag är felet, trängt undan mig själv med ursäkten att jag inte är värd nånting och att jag alltid har fel när alla andra har rätt, jag har skadat mig själv, svultit, velat dö, sett negativa saker i alla saker människor sagt till mig, hånat mig själv och sagt ”vad var det jag sa” tusen gånger om.

Idag finns det så otroligt lite av det kvar. Jag har problem. Men jag vill inte dö, jag kan inte skada mig själv längre även om jag ibland vill, jag svälter mig inte, jag låter mig själv vila, jag har inte ångest, jag ser positiva saker i det människor säger till mig, jag tror på mig själv och att jag kan nånting. Och för varje gång jag går till psykologen så växer jag, jag vågar ta plats, vågar acceptera min känslor och tro att jag har rätt att känna vad jag känner, jag vågar tro på att någon kan tycka om mig. Jag ger mig själv ett värde, och INGEN annan har gett mig det, det har jag gjort själv, för JAG förtjänar respekt, jag förtjänar kärlek, jag förtjänar vänskap, för jag är en bra människa, jag är värd lika mycket som alla andra.

Jag kan inte längre skada mig själv, för jag kan inte göra så mot mig själv. För första gången ser jag mig själv som en av dom jag älskar allra mest på hela jorden, som jag inte vill göra illa.

Men när jag nu, för första gången TRODDE på en person när den sa att den tyckte om mig, då gick den människan bort från mig. Och det har varit jävligt jobbigt! Men jag ramlade inte, inte en enda gång sen hon gick har jag velat dö, har jag skadat mig, har jag anklagat mig själv för att hon gick. Och jag tänker inte göra det heller. Jag tänker ta med mig det jag lärt mig, fortsätta utvecklas och hoppas att jag träffar någon människa som jag tycker om och som tycker om mig tillbaka.

Nubbly.

SNÄLLA GLÖM MIG INTE

 

Du finns i min djupaste vrå

gömd i en alldeles egen del av mitt hjärta

och när jag blundar på kvällen så släpps du fri

cirkulerar i min kropp, fyller min hjärna

borta ur mitt liv, försvunnen föralltid

det är så tomt så ensamt, var är du, jag vill prata med dig

höra din röst, känna den stilla min oro

tårarna  stannar inte längre inuti när jag blundar på kvällen

de blir till liv och blöter mina kinder

på dagen kan jag tvinga dig tillbaka till min innersta vrå

på natten låter jag dig leva fritt, i hjärtat mitt

snälla

glöm mig inte

jag saknar dig så.

A L O N E

Usha. Mår inte så bra just nu. Känner mig fet. Och uttråkad. Och ensam.

Just nu är jag arg på allt. Och arg på mig själv. Och ledsen för att jag alltid slutar såhär, ensam. Vad är det jag gör som får människor ointresserade av mig? Jag grubblar hela nätterna. Somnar inte förrän sent. Drömmer drömmar om hur min bästa vän och den jag var kär i blir tillsammans. Drömmer drömmar där mitt ex är med. Vaknar, och har svårt att förstå att hon är borta. Hon som var den jag tyckte om så otroligt mycket. Jag mår så mycket bättre idag än för ett halvår sen, men ändå, nånting är ivägen. Vad är det? Hur många år ska det ta att reparera de senaste tre åren? Jag vill inte var ensam längre. Jag vill inte..

Att prata med någon vän är lönlöst. Ingen är där jag är. Jag är inte där ni är. Vi kan inte förstå varann. Det gör mig frustrerad. Och less less less!

Nubbly.

 

Jag saknar dig. Varje dag.

PÅ EN STOL

Idag har jag jobbat hemifrån för första gången. Var meningen att jag skulle börja kl 10 så jag klev upp i tid och allt, trots att jag var dödstrött efter alldeles för få timmar sömn. Men pågrund av att min chef  ”glömde bort” mig så började jag inte förrän runt 12. Satt sen framför datorn till lite före 5. Nu har jag sjukt ont i axeln, men själva jobbandet gick jättebra : ) Väldigt enkelt.

Ursäkta mitt språk nu, men FAN vad jag har ont i mina bröst. Har haft det i typ en vecka i sträck och det vill verkligen inte gå över! Haha det är helt sjukt. Om jag inte vore lesbisk så skulle jag tro att jag blivit gravid. Kom dock nyss på att dom kanske växer? Skulle sitta finfint med ett par bröst storlek synbara genom tröjan, jatack!

Nu ska jag plugga plugga plugga, och packa. För imorgon ska jag till Sthlm, psykologen kl 2 och dessutom ska jag hämta min ring som jag glömt på en vandrarhemsbåt för några veckor sen. När jag är klar i Sthlm så drar jag till Uppsala och min lilla Frida. Ska bli mysigt! Hem igen på lördag, övningsköra och plugga. Och träna!

Nubbly.

F I R E

NIGHT WATCH

JUL JUL JUL

Årets önskelista