Jag är så grymt trött på att få ett nej. Jag söker jobb efter jobb, utan något resultat. Okej, liiiite kräsen är jag. Jag har inte sökt några städjobb och bara några få telefonjobb. Men är det för mycket begärt att få ett jobb som är möjligt att stå ut med ?
Men nej, jag är under arton. Jag har en piercing i läppen. Jag har inte körkort. Och framförallt, jag har ingen erfarenhet. Men då undrar jag, hur ska jag få erfarenhet, om jag aldrig får mitt första jobb ?? Jag är ambitiös, glad, positiv och verkligen ärligt superambitiös när det gäller att jobba. Jag vill ju så gärna ! Jag kan plocka ur min piercing, jag kommer snart fylla arton, och då kan jag också ta körkort. Men arbetsmarknaden ser bara det negativa.
Jag vill ha ett jobb. Fuck the system
1 comment
Comments feed for this article
april 29, 2008 vid 6:27 pm
fanny roethlisberger
Hej, jag såg din kommentar i min blogg så jag tänkte svara här då. Jo, jag uppskattar det du säger, att jag ska fortsätta jobba, men sen när jag läser din blogg inser jag att du själv ju inte VILL bli frisk. Så var jag också förut, jag tänkte att jag visst kunde leva sjuk. Men grejen är ju att det FICK jag inte, de tog ifrån mig allt. Livet, skolan, kompisarna och tillslut fick jag inte ens bo hemma utan på BUP akuten. Det fick mig att bli depprimerad, jag grät och grät, ville verkligen dö. Men nu är det bättre, och vet du, jag har gått upp, men jag tycker bara jag är snyggare. Helt jävla sjukt att jag skriver det här, för några månader sedan skulle dessa ord ALDRIG komma ur min mun. Jaja, hursom, du sa att du går till ätis på akademiska, eller? Men jag antar att du inte går på dagvården ännu, men tro mig, går du inte upp utan ner 7 hg kommer de tillslut ta in dig. Ta bort dig från livet. Och det är inte kul. Kanske är det det du behöver, ett uppvaknande liksom, för du verkar inte VILJA bli frisk i dagsläget. Därför tycker jag snarare att det stjälper än hjälper när du pratar med mig. Missförstå mig inte, jag blir glad att du vill skriva stöttande ord till mig, men när jag sedan läser din blogg inser jag ju att du själv inte tänker jobba för att bli frisk.
Aja, nu har jag skrivit massa, hoppas du orkar läsa allt. Jag menar inget illa, tvärtom, jag önskar dig lycka till! Sköt om dig, kram, Fanny