J A G

Det är klart jag saknar mig själv som smal, som anorektiker.

Jag har inte många bilder på mig själv från den tiden, vad beror det på? Särskilt på min kropp, och på de få bilderna så döljer jag det mesta med stora kläder. Flest bilder har jag från när jag gått i behandling, som den här ovanför.

Vet ni vad jag tror, eller snarare vet nu, det är att jag var så säker på att jag såg ut då som jag ser ut nu. Jag var missnöjd ständigt, inga kläder passade, jag var tjock tyckte jag då. Jag ville inte titta mig i spegeln, än mindre knäppa kort på mig själv. Jag var ju ”fet” så vem ville titta på mig.

Idag, 10,5 kg senare, har jag insett:

Dom där kilona har gjort mig frisk. De har tvingat mig att acceptera och inse, att då var jag mager och sjuk. Jag levde i ett icke hållbart tillstånd som tillslut skulle tagit död på mig. Allt i mitt liv kretsade runt mat och vikt, trots att jag i princip inte åt. Men idag, när jag växer ur kläder på löpande band, är i det närmaste mullig och äter, ja nu kan jag titta mig i spegeln och vara nöjd SÅ mycket oftare. Fokuset på maten har smygit sig bort, begäret att väga mig har droppat av, jag vill inte väga mig för det spelar ingen roll, när jag MÅR BRA väger jag såhär. Jag har mycket muskler som väger men också lite hull.

Jag trodde aldrig på mina fd behandlare som sa : ”Om du går upp i vikt och tillåter dig att göra det så blir du frisk”. Jag tyckte de var så patetiska, hur skulle mat kunna göra mig frisk när det var det som gjorde mig sjuk??

Men nu förstår jag, efter två jävla år, att bara man håller ut, fortsätter äta regelbundet i rätt mängd och vågar TESTA nya saker, onyttiga saker eller ”förbjudna” saker så utmanar man sjukdomen och kväver den.Man stoppar den från att ta över, man låter det friska komma in i ens liv, tar kontrollen. Jag som trodde jag hade kontroll när jag var sjuk! Men det var inte kontroll, det var anorexin som hade kontroll övermig, och jag lät den ha det, jag var så svag!

Anorexia är nästan som en fobi, för vikt och mat. Och genom att utmana den , trotsa den och acceptera att du gör det så tvingas rädslan tillslut bort, det måste den göra. Du tvingar anorexian att släppa kontrollen den har över dig och du börjar bestämma över ditt liv, även om det inte alltid känns så!

Det viktiga är att inte vända om!! Fortsätt bara gå, fortsätt ät även de dagar du hatar din kropp. För en dag, kommer du stå där, kanske 15 kg tyngre, och acceptera dig själv och fler och fler såna dagar kommer komma. Du kommer ha dåliga dagar, men tänk inte så mycket, bara fortsätt, tillslut släpper anorexian dig fri.

Och du är du, och ingen annan, igen.

Nubbly.